Reflektioner efter FSK:s körledarkonvent i Arvika

På Musikhögskolan i Ingesund så startade i fredags, den 14/10-16, årets körledarkonvent. Efter vänliga, inbjudande ord från FSK: s styrelse och efter musikinslag från några av Musikhögskolans studerande så var det dags för helgens första kaffepaus och konventet var officiellt igång. Mitt namn är Disa Carlsson och jag är en studerande från Billströmska Folkhögskolans Musiklinje och jag hade turen att få följa med körledarna från nordens olika hörn på händelserna denna helg. Körcentrum Väst bjöd in mig, och några till från andra musikutbildningar, till att delta på körkonventet som i år hölls i Arvika och som tack för detta så har jag lovat att här dela med mig av mina tankar från några av helgens olika seminarium, konserter, workshops etc. Att ge mitt perspektiv på det hela, och det gör jag med glädje.

Repertoargenomgång
Lördag förmiddag så hade vi en repertoargenomgång, vad jag uppfatta så är detta något som görs på varje körledarkonvent. Repertoargenomgång innebar att vi alla fått häften med noter till blandkör, manskör, damkör och barnkör. Häften med nya kör arr - för att dela låtar med varandra, inspireras av varandra och få nya idéer till det kommande året med kör - som vi tillsammans sjöng. Detta skedde i ledning av körledarna Karin Oldgren och Helene Stureborg och det var extremt roligt. Vi hade 70 minuter på oss och jag som inte är riktigt lika insatt och kör-van som en aula full med erfarna körledare har nog aldrig läst noter så snabbt, och aldrig hört kör arr låta så bra vid första försök även om det självklart var långt från felfritt. Jag tyckte detta var ett väldigt inspirerande moment under körkonventet och det kändes som att det speglade varför vi alla var där - för att lära oss av varandra, dela erfarenheter och tips, inspireras av varandra. Det var väldigt kul, och kul att vi även senare under dagen fick gå tillbaka och jobba lite med materialet i häftena i samband med en workshop ledd av Tone Bianca Sparre Dahl angående instuderingsteknik. Även den väldigt intressant och lärorik.

Profilskola eller inte? Vad betyder det för utbildningen?
Lars-Inge Bjärlestam och Ulrika Hebbe, grundarna och ledarna av Estetiska skolan i Arvika höll under en timme på eftermiddagen i lördags ett seminarium med musikinslag om sin skola, varför de ville starta skolan och varför de anser att estetisk undervisning är viktig. Seminariet mynnade mer eller mindre ut i reklam för själva Estetiska skolan och det blev inte jättemycket tal om hur viktiga de estetiska ämnena faktiskt är. Det framgick tydligt att dans, musik och teater i skolan frambringar mycket glädje och en lust till att vilja gå dit, samt att det är väldigt bra att oavsett framtidsplaner lära sig att tala inför en publik redan i ung ålder och att det stärker både självsäkerheten och tron på en själv. Det var ett trevligt seminarium men jag hade gärna fortsatt diskussionen kring hur de estetiska ämnena, tex musik, hjälper elever i andra ämnen som exempelvis matematik och historia. Det finns många studier gjorda på just musikens påverkan när den finns med i utbildningen, hur elever som får hålla på med musik har lättare för att lära sig exempelvis matematik, hur de har lättare för att hålla fokus och hur musiken hjälper till att aktivera fler delar av hjärnan. Trots detta så har musiken fått mindre och mindre plats i dagens utbildning om en inte väljer att gå just en musikutbildning. En av de stora anledningarna till varför jag valde att studera musik på gymnasiet var för att jag kände att musiken gav mig en balans, det blev ett sätt att koppla bort från de andra studierna och jag fick en chans till att vara kreativ även i skolan (det är väl där vi ska få vara kreativa egentligen?). Så precis som studierna säger så hjälpte musiken mig till att bibehålla fokus och bara en sån enkel sak som att den gjorde min skolgång lite roligare underlättade ju för mina andra ämnen nåt enormt. Även om detta seminarium helt klart var intressant och trots att det var roligt att få höra om en skola som verkligen värnar om de estetiska ämnena så hade jag velat att det runnit ut i en diskussion kring det jag skrivit om här, jag hade velat höra vad andra inom kulturvärlden har för tankar och om det finns idéer för hur vi åter kan ge plats till det estetiska i skolan. Jag hoppas att detta kommer att tas upp på kommande konvent (kanske det nu 2017 som ska handla om just barn och ungdomar?) och att det tas upp i andra forum. Det ska bli kul att se hur det blir i framtidens utbildningsplaner.

Den lärande körledaren
Ett till moment under konventets gång som verkligen inspirerade mig var det sista seminariet för helgen: Den lärande körledaren, i ledning av Thomas Caplin. Han tog upp hur körledaren inte alltid är läraren utan även eleven i ett kör sammanhang. Hur körledaren kan lära av kören och hur vi kommer åt all den kunskap som kören redan besitter. Som jag förstod det så handlade det mycket om att se varje körsångare som en individ och låta de vara med aktivt och inte bara följa order. Istället för att säga till sin kör vad de gör fel och hur de ska rätta det så kan en börja med vad det är de gör bra, så att individerna känner sig uppskattade och respekterade, och sedan vad de kan göra bättre och låta kören själva justera sina fel. Sen så kan en ju självklart gå in och peta i utförandet senare i processen, men att en låter kören använda sin egen kunskap i första hand. Han visade som exempel på oss, han lät oss sjunga ett stycke och bad oss bedöma hur bra var och en tyckte att vi hade presterat. Sedan så fick vi själva tänka vad vi skulle ändra för att det skulle bli bättre och sen så prövade vi att sjunga stycket igen. Resultatet var mycket bättre och i efterhand så fick vi dela med varandra vad var och en hade ändrat - alltså vi lärde av varandra, även körledaren, för vi delade den kunskap som vi i kören redan besatt. Jag kände att jag som körsångare väldigt mycket kände igen mig i det här, att en är så van vid att få berättat för en vad en ska göra så även om en vet hur en ska göra för att det ska låta bättre så väntar en passivt tills instruktionen kommer - vilket gör att inlärandet och förfiningen av ett stycke kan ta mycket längre tid än nödvändigt. Jag tycker det är viktigt att vi pratar om och diskuterar vilka roller alla har i körsammanhang och att vi ser alla som människor och ser varandras behov, lär oss av varandra, för att då tar vi bort så många begränsningar och inser att vi kan göra så mycket mer. Det är alltid inspirerande att höra andra tala om sånt som en själv har tänkt på, och det var kul att se de olika reaktionerna i rummet när vi prövade Thomas metoder.

Sist men inte minst så vill jag tacka Körcentrum Väst för att ha gett mig möjligheten att följa med på årets körledarkonvent, det var väldigt intressant, kul och minst sagt lärorikt - även för mig som inte för tillfället är en körledare. Det har varit jättekul att få ta del av den här världen och att få prata med så många olika människor från olika platser och som pysslar med olika saker, och främst olika saker inom röst och musik som är två av mina största intressen. Jag har fått ta del av så många anekdoter och erfarenheter och tips angående allt från val av utbildning till matlagning i det vardagliga hemmet. Kanske så får jag anledning att åka på ett sådant här event någon gång i framtiden men fram tills dess, tack så mycket, och på återseende!

Hälsningar, Disa Carlsson